Nu var man en wwoofer

I fredags kom vi äntligen till vår "farm". Vi bor mitt i en stad (20 000 invånare) som har McDonald's, Domino's och Subway. Hon vi bor hos är hur go som helst. Är nog den största hundälskaren jag någonsin mött. Hon heter Rosalind föresten.

Första dagen visade hon oss runt i huset och även vår caravan som vi ska bo i. Vi är så fruktansvärt nöjda med vår älskade caravan. Äntligen lite privatliv, man behöver inte slåss om eluttagen och stora sängar (kan hända att en hund smyger sig in under täcket). Vi åkte även till djurhemmet första dagen. Då fick vi leka med hundar (inte de med mest problem, utan socialiserade och ordentliga hundar). 

Andra dagen började vi gå igenom våra rutiner. Hur vi ska mata/leka med hennes egna hundar på morgonen (Boris och Boadie, våra små favoriter <3). Efter morgonrutinen skulle vi börja att packa alla saker som hon har i sitt garage. Ingen jobbigt arbete direkt! 

Idag skulle vi till djurhemmet efter lunch, så vi fick lite ledig tid på morgonen. Den tiden spenderade vi på stadens marknad. Mysig liten marknad med massor med hundar. Känns verkligen som en hundstad. När vi kom till djurhemmet var det samma procidur igen. Leka och gosa med hundarna, samt städa lite grann. Eftersom vi hade jobbat "så hårt" fick vi en flaska vin som belöning. Inte fel det. Ros lagar även väääldigt bra mat. Livet leker helt enkelt!

Här är lite bilder från de första dagarna i paradiset:

Vårt boende  

100 meter från huset låg det här

Boadie <3

Boris <3

Huset till vänster är Rosalinds hus 

Slitsamt arbete

Luna kommer springande

Luna

Nalah

Lite fladdermöss